Stoppa valfriheten

Diskuterade att kommersiella företag ger pengar till välgörenhet med en vän ikväll. Jag argumenterade för höjda skatter som vanligt. Vi kom fram till en kompromiss: statlig styrning men också människor som brinner för saker och utvecklar områden utanför det nödvändiga. Trevligt.

Sedan kom vi in på hur man ska förhålla sig till sina egna produkter, han sin design och jag min musik. Att det lätt blir smutsigt och ytligt att komma dragande med att en del av produkten går till välgörande ändamål. Att det blir konstigt direkt, att sälja en produkt med hjälp av andras behov av stillad oro inför svältande barn eller bröstcancer. Kanske om man inte skriver ut det, att det blir okej att skänka en del av intäkterna?

Men så tänkte jag på det projekt jag håller på med nu, grandiosa tankar om dess eventuella framgång. Tänk om det skulle dra in en massa pengar till och med? Så tänkte jag. Det kändes obehagligt att föreställa sig att jag skulle behöva ge bort en massa av dessa imaginära pengar. Skulle inte jag få behålla dem, precis som alla andra behåller sina löner? Skulle jag inte vara värd det efter allt tid och kraft (fortfarande imaginär alltså) jag lagt ned?

Jag vill nog behålla pengarna själv, sa jag.
Sen pratade vi om relationer istället.